Staten spelar högt med det svenska skafferiet
Det svenska lantbruket, från de bördiga fälten i söder till skogslandskapets dalgångar i väster, rymmer generationer av kunskap. Det är ryggraden i en levande landsbygd och garanten för vår närproducerade mat. Men vi kan inte längre ta för givet och utgå från att gårdarna kan fortsätta leverera råvaror år efter år. Fundamentet för denna stolta näring skakar.
Bakom den vackra idyllen breder en oroväckande tystnad ut sig på gårdarna. Den handlar inte om brist på arbetsvilja eller kärlek till jorden. Den handlar om en växande hopplöshet inför ett statligt maskineri som i praktiken håller på att reglera bort förutsättningarna för att driva lantbruk i Sverige.
När den unga generationen odlare idag ser sina föräldrar kämpa mot sena myndighetsbeslut och en byråkrati som arbetar i isolerade ”stuprör”, så ser de inte längre en framtid. De ser en risk de inte vågar ta. Sonen eller dottern som skulle ha tagit över stafettpinnen ser hur staten drar undan den skyddsutrustning, i form av effektiva växtskydd, som krävs för att säkra en skörd. Resultatet blir att de väljer att sälja marken eller lägga ner.
Ett systemfel som drabbar bygden
Detta är inte resultatet av en medveten politisk vilja att avveckla det svenska lantbruket, utan av ett djupt rotat systemfel i staten. Vi ser myndigheter som arbetar i isolerade silos, där varje enskilt uppdrag bevakas utan hänsyn till Sveriges bästa på totalen. När en myndighet drar in ett växtskyddsmedel utan att det finns fungerande alternativ på plats, ser de bara till sitt eget smala uppdrag. De tar inte ansvar för om skördarna halveras, om matpriserna stiger eller om en hel generation unga odlare ger upp.
Detta har skapat en absurd importparadox. För att vara till synes mönstergilla i Sverige fasar vi ut säkra metoder här hemma, bara för att tvingas fylla butikshyllorna med importerade livsmedel från länder som använder exakt de medel vi precis förbjudit. Vi exporterar miljöbelastningen samtidigt som vi raserar vår egen beredskap. Det är ett svårt slag mot både lantbrukaren och de konsumenter som vill kunna handla närproducerat.
Tid för samling
Erfarenheten visar att många politiker saknar hela bilden av hur allvarligt läget faktiskt är. Därför finns det skäl att uppmuntra till ökad dialog både lokalt och nationellt. Beslutsfattare behöver möta odlarna och lyssna på deras situation. När byråkrati kväver småskaligt företagande hotas tillväxten och beredskapen i hela landet.
Här är tre avgörande argument som måste lyftas i samtalen med beslutsfattarna för att säkra det svenska lantbrukets framtid:
- Kräv helhetssyn: Myndigheterna måste sluta arbeta i silos. Man skyddar inte miljön genom att i praktiken lägga ner det svenska lantbruket och ersätta det med importerad mat. Miljö och matproduktion måste gå hand i hand.
- Stoppa utfasning utan alternativ: Det går inte att förbjuda fungerande verktyg innan det finns nya sätt som faktiskt fungerar och som bonden har råd med. Att ge tillfälliga dispenser i elfte timmen kullkastar alla förutsättningar för en stabil och långsiktig verksamhet.
- Satsa på teknik framför förbud: Säkerställ att våra odlare får tillgång till den smarta teknik som gör att vi kan skydda grödorna med kirurgisk precision. Det är innovation, inte förbud, som är vägen framåt.
Topprioritering för svensk mat
Du som konsument har också en viktig roll genom din efterfrågan. Fråga din livsmedelshandlare efter svenska varor och ta reda på vilka partier som faktiskt förstår utmaningarna för en levande landsbygd. Vi ska inte behöva acceptera en importparadox där vi tvingas köpa mat från länder med sämre kontroll än Sveriges.
Om människorna som kan konsten att odla försvinner, spelar det ingen roll hur många visionära planer som skrivs i Stockholm. Då tystnar landsbygden, landskapet växer igen och den unika livskraften i våra regioner går förlorad. Det är dags att staten och beslutsfattarna slutar spela högt med den svenska myllan.
Vi möter detta systemfel på nära håll varje dag, i samtal med myndigheter, i korridorerna i riksdagen och i möten med beslutsfattare i EU. Vi fortsätter arbeta för att den svenska landsbygden ska få utvecklas, för att våra jordbrukare ska få de verktyg de behöver och för att du som konsument ska kunna lita på att den svenska maten finns där även i framtiden.
Anders Normann, ekotoxikolog
Milena Bergman, agronom
Svenskt Växtskydd